I måndags 16 februari hade vi världspremiär för kortfilmen The Red Gold – en film som skildrar hur småskaliga jordbrukare i norra Afghanistan genom saffransodling skapar nya möjligheter i en av världens mest utmanande kontexter.
Premiären följdes av ett panelsamtal under temat: ”Vem vågar stötta kvinnorna i Afghanistan nu?”
Över 800 kilo saffran – och stärkt egenmakt
Projektet The Red Gold har under de senaste åren stöttat över 1 000 familjejordbruk i Balkhprovinsen att ställa om till hållbar saffransodling – ett vatteneffektivt och lönsamt alternativ i ett land präglat av fattigdom, konflikt, klimatutmaningar och minskat internationellt stöd.
Sedan starten har mer än 800 kilo saffran skördats. Men resultaten handlar om mer än produktion. Projektet har bidragit till att stärka kvinnors roll – både i hushållens beslutsfattande och i hela värdekedjan, från odling till försäljning – samtidigt som det har ökat den ekonomiska motståndskraften hos familjer som lever i stor utsatthet.
”Det är inte ett hopplöst fall”
Efter filmvisningen deltog Dr. Ahmad Kamran, chef för Hand in Hand Afghanistan, via länk. Han beskrev ett läge där den internationella finansieringen till Afghanistan minskat kraftigt och där många organisationer tvingas skala ned sina insatser. Samtidigt betonade han att kvinnor, trots ökade restriktioner, fortfarande har en viktig roll i landets ekonomiska utveckling.
Kvinnor får arbeta i privat sektor, starta företag och anställa andra kvinnor – och det är i detta utrymme som projekt som The Red Gold verkar. Genom entreprenörskapsträning, småföretagande och jobbtillfällen skapas konkreta möjligheter även i en svår kontext.
Han uppmanade också internationella aktörer att fortsätta stötta arbetet när finansieringen minskar. Resultaten från The Red Gold visar att förändring är möjlig – och att kvinnor, med rätt stöd, kan bygga en annan morgondag för sig själva och sina familjer.
I panelen deltog:
- Sofia Orrebrink, Sida
- Kajsa Johansson, Svenska Afghanistankommittén
- Anders Årbrandt, Svenska Postkodlotteriet
Sofia Orrebrink, som arbetat med Afghanistan sedan 2004, betonade att situationen ser olika ut i landet.
– Det är inte ett hopplöst fall. Det går att arbeta även i en situation som i praktiken innebär könsapartheid.
Vad är den största risken – att stanna eller att lämna?
En central fråga under samtalet var vilken risk som är störst: att fortsätta arbeta i Afghanistan – eller att dra sig ur.
Kajsa Johansson talade om vikten av ”principiell pragmatism”.
– Vad är alternativet? Att överge kvinnor och flickor? Det är vi inte beredda att göra.
Hon beskrev hur internationella neddragningar redan fått stora konsekvenser. När flera hundra kliniker stängdes efter USAID:s tillbakadragande drabbades kvinnor och flickor hårdast.
Anders Årbrandt betonade vikten av mod och långsiktighet.
– Att lämna är samma sak som att förlora. Vi är inte här för att förlora.
Han lyfte också vikten av flexibilitet och att våga vara katalytisk i sitt stöd.
Fokus framåt: de mest utsatta kvinnorna
Panelen var överens om att framtida stöd behöver:
- Rikta sig till de allra fattigaste som oftast inte nås men som vi på Hand in Hand lyckats stötta
- Utgå från kvinnors egna behov, för att veta att vi riktar stödet rätt
- Satsa på företagande och digitalisering
- Arbeta långsiktigt för systemförändring
En eftermiddag som landade i smak och samtal
Eftermiddagen avslutades med Siri Barje, ambassadör för projektet, som delade sina reflektioner och bjöd på saffranssnittar – tillagade med saffran från Hand in Hands projekt i Afghanistan. Ett konkret och varmt sätt att knyta samman filmens berättelser med samtalet på scenen.
Ett särskilt tack riktas till Svenska Postkodlotteriet, som finansierat The Red Gold och gjort det möjligt att stötta över tusen familjer i Afghanistan under fyra år.
Nu fortsätter arbetet. Frågan är inte om behoven finns – utan hur vi väljer att möta dem.
