Rajans dagar, innan han kom i kontakt med Hand in Hand, såg helt annorlunda ut än de gör idag. Han började varje morgon med att gå upp tidigt för att släppa ut familjens djur på bete. Flera timmar senare gick han hem för en äta något litet innan han gav sig iväg igen, denna gång till tegelugnarna. Vid ugnarna arbetade han resten av dagen och när han på kvällen återvände till hemmet möttes han av ytterligare en rad uppgifter. När Rajan äntligen fick lägga sig och sluta ögonen var det enbart för att vakna upp till ännu en lång arbetsdag.
Rajan ritar
”Vi brukade äta, leka och skratta tillsammans. Jag älskar mina systrar och bröder”, säger Rajan som med sina nio syskon åtminstone aldrig behövde vara utan sällskap.
Men en stor familj betyder också större kostnader och alla behövde bidra till hushållet. Rajans syskon jobbade allihop, i gruvan eller vid tegelugnarna som Rajan själv.
Rajan slutade dock aldrig drömma om skolan:
”När alla djuren var ute på bete kunde jag fantisera om hur det skulle kännas att studera, bära uniform och läsa böcker.”
En dag, när Rajan var ute med djuren på bete, kom han i kontakt med personal från Hand in Hand India. De frågade Rajan om han ville gå i skolan och han svarade med att brista i gråt, för han visste att familjens situation inte skulle tillåta det. En lärare från skolan besökte då Rajans hem för att övertala föräldrarna att låta honom börja studera men de svarade bestämt nej.
I januari 2018 skapade Rajan, som vägrade ge upp sin dröm, en strategi för att kunna utbilda sig utan föräldrarnas vetskap. Han hittade, och gick varje dag, en hemlig väg till skolan.
” I början kände jag mig dum som struntade i mitt arbete, men jag fortsatte hjälpa till på söndagarna”, berättar Rajan.
När föräldrarna tillslut fick veta vad som försiggick såg de hur seriös Rajan var med sin utbildning. Hans ambition, tillsammans med den fina uniformen och de näringsrika måltiderna, gjorde att de ändrade uppfattning och bestämde sig för att låta honom fortsätta som elev på skolan.
Rajans klass
Rajan är upprymd när han berättar hur stolta föräldrarna är över honom:
”De är så glada för att jag kan läsa och skriva! Jag hjälper fortfarande min pappa med boskapen på söndagarna, men resten av tiden går till studierna.”
Idag kan Rajan läsa och skriva obehindrat och han älskar matematik. Hans högsta önskan är att kunna bygga ett större hem till sin familj och ge dem alla de bekvämligheter som de idag saknar.