Utvärderingen beskriver det treåriga programmet Socio-Economic and Civic Empowerment: a Human Rights Based Approach to Development i Kenya och Indien. Programmet startade 2017 och avslutades efter ett års förlängning 2020. Både i Indien och Kenya utgick aktiviteterna från Hand in Hands entreprenörskapsmodell, grundad på social mobilisering, affärsträning, tillgång till krediter och att länka entreprenörer till marknader. Programmet har fokus på att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt i kombination med ett tydligt rättighetsperspektiv. Utvärderingen grundas på diskussioner i fokusgrupper med ca 300 deltagare. Programmet finansieras av ForumCiv, koordineras av Hand in Hand Sweden, drivs av Hand in Hand Indien och Kenya.
Målet är att bidra till att minska fattigdom, öka jämställdhet, förbättra demokrati, hälsa och ett hållbart utnyttjande av naturresurser i utvalda områden i Indien och Kenya.
I Kenya riktade sig projektet till Masaikvinnor. Den viktigaste förändringen var en ökad medvetenhet om att även kvinnor har rätt att driva företag. Fler kvinnor fick kraft at ge sig in på mer vinstgivande områden, som tidigare hade varit reserverade för män (till exempel att köpa och sälja getter). För andra bidrog projektet till medvetenhet om rätten att ärva land från sina föräldrar. Kvinnornas förändrade kunskap och inställning gjorde det lättare för dem att ta livet i egna händer och tjäna sitt uppehälle.
Organisering och mobilisering har fungerat bra, särskilt i Indien där självhjälpsgrupper har länkat till lokala nätverk, CLN (Cluster level network). I Kenya har självhjälpsgrupperna organiserat sig bra, men de lokala klusterorganisationerna är fortfarande svaga.
I Indien har Hand in Hands utbildning I digitalisering ökat kvinnors tillgång till regeringens välfärdssystem och de vet hur man kan överföra pengar digitalt. I vissa byar har nästan alla kvinnor bankkort, vilket sparar värdefull tid. I Tamil Nadu har flera kvinnor tecknat försäkringar för sig själva och i visa fall för sina män. I båda länderna har kvinnors position och situation stärkts, särskilt när män har involverats och medvetandegjorts.
“Tidigare skulle jag aldrig ens ha lämnat mitt hem, nu går jag på möten, går till banken och till marknader. Sedan jag började få en egen inkomst har jag större makt att fatta beslut. Mina barn frågar mig om pengar och råd om yrkesval.”
Medlem i en av Hand in Hands självhjälpsgrupper i Jodphur.
Covidpandemin har visat att många företag är sårbara för externa påfrestningar. Det har väckt insikten om behov av försäkringar, även för mikroföretag.
Hand in Hand fokuserar på fattigdomsbekämpning genom entreprenörskap, men utvärderingen visar också att ekonomisk egenmakt för kvinnor gynnas av ett bredare rättighetsperspektiv.
Enligt utvärderingen bör Hand in Hand se över hur man bättre kan bygga partnerskap och allianser för att genom andra, kunna bearbeta strukturella hinder som tex hyra av land, försäkringssystem, arbetsvillkor och organisering, rättvisa värdekedjor, sociala välfärdssystem, tillgång till vatten och sanitet, barnpassning och tillgång till utbildning. Allt detta utgör strukturella hinder för kvinnors ekonomiska egenmakt och Hand in Hand behöver finna partners och intressenter att samarbeta med för att ta sig an dessa hinder.