EN LÅNGSIKTIG INVESTERING FÖR DIG OCH DIN FAMILJ

• Vi känner stor ödmjukhet över att vara födda i den rika delen av världen och vill gärna hjälpa till på något sätt, säger Tomas om varför han och familjen valde att stötta invånarna i en indisk by. Det var viktigt för oss att även visa det i handling och att överföra den kunskapen och känslan till våra barn. Sedan har jag alltid gillat Hand in Hands modell med hjälp till självhjälp och en nästan affärsmässig ansats till bistånd. Jag tror det har överlägset bäst effektivitet.
• Ett byprojekt sträcker sig under två år och det var mot slutet av Hand in Hands närvaro i Sokuppam som paret Bergström bestämde sig för att besöka byn tillsammans med barnen Ebba och Adam. Från att ha följt utvecklingen i byn genom regelbundna rapporter skulle de nu få se byn och träffa människorna i byn på riktigt.
• Redan vid beslutet att donera involverade vi barnen och de avstod också veckopengar för att hjälpa till. Därför visste vi från början att vi ville åka dit och uppleva på plats. Resan till Indien och besöket till ”vår” by blev ett äventyr för hela familjen, säger Tomas. Minnena från bybesöket kommer alltid att finnas med oss, och vi återkommer ofta till det när vi pratar hemma i familjen.

• Charlotte beskriver mötet med invånarna i Sokuppam som överväldigande och säger att invånarnas stolthet över vad de åstadkommit under de senaste två åren var väldigt påtaglig under besöket.
• Det var starkt och vi blev väldigt väl mottagna, säger Charlotte. Känslan av att vårt stöd bidragit till en sådan förändring blev väldigt påtaglig när vi kunde besöka de olika verksamheterna som kommit igång och träffa några kvinnliga entreprenörer som nu kunde försörja sina familjer.

Adam och Ebba Bergström var 10 respektive 7 år vid resan. Tomas och Charlotte funderade en del på om de kanske var för små, framförallt för mötet med fattigdom, men också den långa resan i sig.

• Självklart blev det en del tankar och diskussioner kring varför det var på ena sättet i Indien och på ett annat sätt i Bromma, säger Tomas. Men det var ju också ett litet delsyfte med hela projektet.
• Jag tycker inte att de var för små och hela byn var full av barn i alla åldrar så det mötet blev väldigt fint.

Hela familjen är eniga om att det starkaste minnet var att på plats få uppleva hur mycket bra som investeringen hade resulterat i. Byborna var med rätta väldigt stolta över vad de åstadkommit och visade gärna upp allt som byggts och utvecklats. Starkt var också när hela byn slöt upp på torget och där hade ordnat olika aktiviteter och ceremonier. Charlotte beskriver mötet som färgsprakande och med mycket värme.

• Barnen var nyfikna på oss och deras ögon lyste av iver och glädje. Våra barn var mer nordiskt blyga och oförberedda på det varma välkomnandet. Vi skrattade mycket tillsammans. Vissa kunde engelska, andra inte. Men alla tyckte det var roligt när jag fick ett märke placerat i pannan. Och när vår son dansade Gangnam style på torget tillsammans med en indisk tonåring.

Den fattigdom som tidigare präglade invånarna i Sokuppam är tyvärr fortfarande verklighet för miljontals andra människor runt om i världen. Enbart i Indien lever 600 miljoner människor i fattigdom. När människor lever i en verklighet där varje dag är en kamp för familjens överlevnad ligger allt fokus på mat för dagen. Först när människor har en inkomst och möjligheten att försörja sig själva och sina familjer, går det att göra något åt de andra problem som präglar tillvaron i fattiga länder, t ex bristande hälsa, dålig miljö och kunskapen om mänskliga rättigheter. Familjen Bergströms byprojekt har helt förändrat förutsättningarna för en av tusentals fattiga byar.

• Det är alltid något och vi är tacksamma över att ha kunnat hjälpa till – det är naturligtvis en fråga om förutsättningar, men för alla som har möjlighet rekommenderar jag verkligen ett sådant här äventyr, avslutar Tomas.

Vill du veta mer om Hand in Hands byprojekt så är du varmt välkommen att kontakta oss!